lördag 2 juni 2018

En historia...


För 19 år sedan, var jag 26. Nu liksom då, skulle jag i väg på dans. Förväntan var stor... Skulle han vara där? Under hela våren, hade han sparat de sista danserna till mig. Jag minns och känner fortfarande glädjen, när jag på natten kommer hem till min bästis, som jag skulle sova hos. Och berättar om HONOM för första gången! Och där och då, någonstans inom mig så lovade jag mig själv " honom eller ingen alls "! Någonstans i början av juni och midsommar, blev vi ett par. Han och jag. Första halvåret pendlade vi mellan städerna. Det var ganska skönt. Eftersom han fick göra bort sitt och jag läste på Komvux, så jag försökte göra bort allt plugg, så helgen var fri. Februari 2000 flyttade jag ner till honom. 2003 förlovade vi oss. Sedan gick jag bara och väntade på att han skulle fria, att vi skulle bilda familj. Min stora dröm och det visste han!

Under våra tre sista år, började marken gunga under mina fötter. Det gick längre och längre mellan gångerna då vi hade sex. Och det är första signalen som en kvinna märker, då mannen har någon annan... Men jag viftade bort det. Men under 2013 kom jag på honom, av en slump! Det var inte meningen att jag ens skulle få veta något. Han hade under 3 års tid, eller ännu längre, dejtat andra kvinnor, haft förhållande med andra kvinnor. Samtidigt, som han varje natt somnade i MIN säng! I VÅR säng! Han hade upptäckt Facebook, han hade upptäckt dejting sidor... Man kunde vara anonym, jag behövde aldrig få reda på det!

Augusti 2013 rämnade marken under mina fötter. Den öppnade sig som ett stort svart gapande hål. Jag hamnade i mitt djupaste hål, någonsin. I ett års tid var jag i mitt svartaste mörker och i en brunn som tycktes sakna botten.

Februari 2014 flyttade jag hem till min födelse stad igen. Nu sitter jag här, 4 år senare. Jag är fortfarande trasig, såren blöder fortfarande. De minnen vi skapade, ger ångest och stress och är smutsiga. Han gjorde våra minnen till något smutsigt och fult och ångestfullt! Minnen som jag inte längre vill ha! Trots det så säger hjärtat fortfarande, att det är honom eller ingen alls! Samtidigt känner jag en enorm sorg, 14 år av mitt liv, som jag aldrig kommer få igen...
Jag förstår fortfarande inte än i dag, varför han ville att vi skulle göra denna resa, som blev till något otroligt smutsigt och fult!

Och här är jag nu, lite mognare, lite klokare och mindre spretig. Ibland gör sig saknaden och tomheten och längtan och DET telefonsamtalet från honom påmind och det gör fortfarande så gruvligt ont.

Jag vet inte om jag någonsin kommer våga stå så naken framför någon människa igen, att blotta mig så totalt för en annan människa och ge honom allt jag kan och förmår. Tänk om inte han heller vill ta emot det... Jag vet inte om jag klarar av att hamna i det där mörkret igen... Jag vet inte om jag orkar bli så där trasig igen... Mannen som jag gav mitt hjärta till, som jag gav hela mig till, som jag stod totalt naken inför, blottade hela mig, hela mitt inre och hela min själ. Han ville inte ha det, han gjorde det till något fult och smutsigt... Han svek på det mest avskyvärda sätt man kan svika en människa på!

Nu har jag fått veta, att mannen har en ny kvinna. Marken började gung under mina fötter... Men jag står fortfarande. Jag har inte rasat i hop.

Och nu... Nu kan jag ÄNTLIGEN gå vidare!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar