lördag 16 juni 2018

Urladdning

Senaste veckorna har verkligen tagit ut sin rätt! Detta är UMS framsida / baksida, den sida som FK aldrig ser. Det som kommer efteråt. En månads tid med telefonsamtal, möten varje vecka, samla in och jaga papper och läkarintyg. Nu är det bara att hålla tummarna, så att facket anser att de kan vinna målet mot FK. Annars går det inte till domstol.

Jag visste inte att jag som facklig medlem, kunde få hjälp av mitt fackombud i sådana här äreneden. Men det är delvis till sånt här... som fack och medlemsavgiften går till!

Men det är detta, som kommer sedan.... Som FK borde få se! När jag somnar strax före halv åtta på kvällarna, sover till kl 6 på morgonen, men är ändå inte utvilad. Känner mig ändå inte utsövd. Utan måste lägga mig och vila / sova 2 - 4 timmar under dagen.

Ändå är jag helt slut kl 20 på kvällen.
Samtidigt har det varit roligt och givande att kämpa och kriga för en sak, som jag anser är väldigt viktig! Att jag som sjuk, ska inte behöva ta en strid eller kriga ett krig mot en myndighet som FK!

Även om det skulle vara tungt och väldigt jobbigt om det skulle bli ett negativt beslut, så känner jag mig ändå nöjd och stolt!
Detta kommer bli första året som jag någonsin kommer följa valdebatterna och valvakan. Detta år är nog det mes viktigaste val som vi röstar till!

Stillhetens promenad

Morgon promenaden gick i stillhetens tecken och tog sin lilla tid. Var tvungen att stanna upp, titta på det spegelblanka vattnet, dra djupa andetag och fylla själen med sommarens ljuva dofter. Titta när hon badar, stoppa ner näsan i blommor och snår...

 Tupp, höna eller kyckling.


 Klippte nosen i går. Blev riktigt nöjd.


 Oavsett årstid eller väder. Så är den lika vacker! Och ger mig kraft och energi!

 Buzz Buzz Buzz little bumble bee...

 Så här känns det fortfarande... Lite bättre, lite helare, men hålen och såren, finns fortfarande kvar...










 I ett hus som vi passerar på hemvägen... Lizzy blev en aningens förbryllad över detta djur!

 Snart har dom blommat färdigt!

Får snart skörda min andra tomat!

- Ett Foto I Timmen - Lördagen den 16:e juni 2018

Då var det dags för Ett Foto I Timmen igen. Vill ni se fler EFIT dagar, eller prova göra en själva. Då kan ni gå in HÄR .

 06.30 Morgon toa.

 07.30 Låter Miele jobba.

 08.30 Frukost.

09.30 Hänger tvätt.

 10.30 Har börjat virka igen. Ska så småningom bli en filt i Luleå Hockeys vackra färger.

 11.30 Ute och cyklar.

12.30 Hamnat på bibblo.

 14.30 Verkar dra ihop sig till åska.

 15.00 Mycket riktigt! Dundrar på ordentligt! Jag är inget fan av åska!

Till bilden nedan:





15.00 Ser " Mord och inga visor ".

16.30 Sockerhjärtat bryr sig inte om vare sig " Mord och inga visor " eller åska. Hon sover.

17.30 Mat i magen måste jag ju ha. Tomaterna är egenodlade och var mkt goda.
 
20.30 Läser.


02.30 Kan inte sova!

Detta var allt från min dag! Vi ses!

fredag 15 juni 2018

Hipp, hipp hurra!!!

I dag är det min födelsedag!!! Tyvärr orkar jag inte med något födelsedagsfirande i dag. Eftersom kroppen kraschade i går. Det har hänt så mkt negativt de två senaste veckorna, att jag behöver lugn och ro. Så firandet tar vi en annan dag.

Men så här såg iaf min morgonfrilla ut! :D

Dagen

Dagen hann knappt börja, så tog den slut... Somnade strax före kl 19 i går, vaknade strax före kl 6 i morse. Men jag är inte utvilad! Jag är trött, jag är inte bara trött i huvudet, jag är kroppsligt trött, jag är själsligt trött. Varenda por, varenda molekyl, varenda atom av mig är trött. Har varit vaken i 2 timmar, skulle kunna lägga mig igen och sova 4 timmar till. Och när jag vaknar, så skulle jag ändå inte vara utsövd, eller känna mig utvilad. Kroppen och själen skulle skrika och ropa efter mer sömn. Men hur mkt sömn och vila jag skulle ge den, så skulle den aldrig vakna utvilad! UMS framsida!

Dagen i går hann aldrig börja, så slutade den...

Min dag hann knappt börja, så tog den slut! Vet inte om jag kommer orka kämpa och strida och kriga, kriget och striden mot FK tills det är slut.
I morse pratade jag med hon som handlägger mitt ärende, för att höra så de har fått läkarutlåtandet ( ett mer omfattande läkarintyg, än ett vanligt ) som min husdoktor har skickat. Jo, det hade kommit. Men då har skatmaran till kärring på FK mage och säga " Ja, jag har fått läkarutlåtandet. Men det är fel, jag behöver ett... vanligt läkarintyg " !!! Kunde hon inte ha sagt också då!!! Och inte bara att hon skulle ha detta läkarutlåtande! Har cyklat som en tok in till stan, in på vc, lämnat meddelande till husläkaren ( fanns inga telefontider, då dom kunde ringa upp ). Och sedan hem igen. Och nu kom kraschen. Sitter och skakar.... Bara ta och bädda ner sig och låta dagen passera.
Det är så fruktansvärt fel, att en sådan stor myndighet som FK, ska få ta så omfattande och viktiga beslut om människors hälsa! Jag som enskild individ, blir inte friskare, eller fortare frisk, av att behöva dels vänta på FK:s beslut, å dels att behöva stressa runt som en tok, för att få alla papper, som FK säger att de behöver. Och sen när FK fått papprena dom vill ha, så har dom mage och säga att det är fel papper!!! Det är sjuka människor som FK arbetar mot, kan inte skriva för eller med.... Men dom kan inte visa minsta lilla medmänsklighet!
Det är nästan jag ser hur hon på FK sitter och slickar sig om munnen och gnuggar händerna...


Det behövs så lite för att jag ska krascha. Och det går så fort! Och det behövs en evighet för att jag ska återhämta mig!

tisdag 5 juni 2018

Domstol

Nu har jag fått brev från Förvaltningsrätten i Luleå. Och dom kommer ta mitt ärenden och strid mot Försäkringskassan vidare till domstol! Det känns så himla skönt! Men det ska inte behöva gå så här långt! I går hade jag stor möte med vårdcentralen och facket. Har även varit i kontakt med patientnämnden och har jag tur, så kan dom öppna detta läkarintyg som FK bråkar om under nästa vecka.

Jag tycker detta är så viktigt! Utbrändhet / Utmattningssymptom, är fortfarande så aktuellt och omfattar vår psykiska ohälsa. Den sjunker allt lägre ner i åldrarna.
Jag är glad att jag drog in facket i detta! Visste inte att man kunde få hjälp av sitt fackliga ombud i sådana här ärenden.

Jag tycker det är viktigt att ta denna strid och gå ut i detta krig! Jag känner mig kränkt som enskild individ, striden mot FK, gör det inte lättare för mig, eller att jag mår bättre, eller blir fortare frisk. Snarare tvärtom! Och det är inte alla som orkar ta den här fighten! Eller slutföra den!

Det är fel av en sådan stor myndighet som FK, ska kunna fatta ett beslut om min hälsa, om jag är berättigad till ersättning eller inte.
Det är fel att en läkare ( om dom nu är utbildade till riktiga läkare ), ska kunna fatta ett beslut på 10 minuter, om jag är berättigad assistans timmar eller inte. Eller om jag är utbränd eller inte!
Det är fel, att en sådan person ska kunna ta ett sådant här stort beslut! En person som ALDRIG har sett hur jag mår, har ALDIRG följt mig i min vardag, eller träffat mig personligen!
Därför tycker jag det är viktigt att ta den här striden! Kanske jag kan hjälpa andra, men framförallt att hjälpa mig själv!

Jag kan inte låta bli att fundera på, om personen på FK som handlägger mitt ärende, hur mkt högre lön får hon för att ge mig avslag? Eller beror det på att jag bor i den kommun som jag gör, att det är svårare att få igenom en sjukskrivning?

Jag ska inte behöva vänta i flera veckor, innan jag får besked att FK har tagit emot min ansökan, eller vänta i flera månader på ett beslut. Och dessutom kanske vara utan inkomst under den här perioden!

Vi går i val om 3 månader, det kommer bli ett intressant val! Och det blir nog den första valvakan som jag kommer följa!

lördag 2 juni 2018

Dagens middag!

Grillat ÄR godast!


En historia...


För 19 år sedan, var jag 26. Nu liksom då, skulle jag i väg på dans. Förväntan var stor... Skulle han vara där? Under hela våren, hade han sparat de sista danserna till mig. Jag minns och känner fortfarande glädjen, när jag på natten kommer hem till min bästis, som jag skulle sova hos. Och berättar om HONOM för första gången! Och där och då, någonstans inom mig så lovade jag mig själv " honom eller ingen alls "! Någonstans i början av juni och midsommar, blev vi ett par. Han och jag. Första halvåret pendlade vi mellan städerna. Det var ganska skönt. Eftersom han fick göra bort sitt och jag läste på Komvux, så jag försökte göra bort allt plugg, så helgen var fri. Februari 2000 flyttade jag ner till honom. 2003 förlovade vi oss. Sedan gick jag bara och väntade på att han skulle fria, att vi skulle bilda familj. Min stora dröm och det visste han!

Under våra tre sista år, började marken gunga under mina fötter. Det gick längre och längre mellan gångerna då vi hade sex. Och det är första signalen som en kvinna märker, då mannen har någon annan... Men jag viftade bort det. Men under 2013 kom jag på honom, av en slump! Det var inte meningen att jag ens skulle få veta något. Han hade under 3 års tid, eller ännu längre, dejtat andra kvinnor, haft förhållande med andra kvinnor. Samtidigt, som han varje natt somnade i MIN säng! I VÅR säng! Han hade upptäckt Facebook, han hade upptäckt dejting sidor... Man kunde vara anonym, jag behövde aldrig få reda på det!

Augusti 2013 rämnade marken under mina fötter. Den öppnade sig som ett stort svart gapande hål. Jag hamnade i mitt djupaste hål, någonsin. I ett års tid var jag i mitt svartaste mörker och i en brunn som tycktes sakna botten.

Februari 2014 flyttade jag hem till min födelse stad igen. Nu sitter jag här, 4 år senare. Jag är fortfarande trasig, såren blöder fortfarande. De minnen vi skapade, ger ångest och stress och är smutsiga. Han gjorde våra minnen till något smutsigt och fult och ångestfullt! Minnen som jag inte längre vill ha! Trots det så säger hjärtat fortfarande, att det är honom eller ingen alls! Samtidigt känner jag en enorm sorg, 14 år av mitt liv, som jag aldrig kommer få igen...
Jag förstår fortfarande inte än i dag, varför han ville att vi skulle göra denna resa, som blev till något otroligt smutsigt och fult!

Och här är jag nu, lite mognare, lite klokare och mindre spretig. Ibland gör sig saknaden och tomheten och längtan och DET telefonsamtalet från honom påmind och det gör fortfarande så gruvligt ont.

Jag vet inte om jag någonsin kommer våga stå så naken framför någon människa igen, att blotta mig så totalt för en annan människa och ge honom allt jag kan och förmår. Tänk om inte han heller vill ta emot det... Jag vet inte om jag klarar av att hamna i det där mörkret igen... Jag vet inte om jag orkar bli så där trasig igen... Mannen som jag gav mitt hjärta till, som jag gav hela mig till, som jag stod totalt naken inför, blottade hela mig, hela mitt inre och hela min själ. Han ville inte ha det, han gjorde det till något fult och smutsigt... Han svek på det mest avskyvärda sätt man kan svika en människa på!

Nu har jag fått veta, att mannen har en ny kvinna. Marken började gung under mina fötter... Men jag står fortfarande. Jag har inte rasat i hop.

Och nu... Nu kan jag ÄNTLIGEN gå vidare!




BadETT

Då var ÄNTLIGEN första badet i älven gjort! Var skönt i vattnet i dag!

 Livets bro. Kallar den för det.


 Ännu en av mina allra bästa bilder.

 Lågvatten!


 Någon har byggt en " mur " sedan sist vi var här.



 Jag har ganska sexiga ben.